malinssaga

Igår hade jag banne mig fullt upp. Va uppe med tuppen (nåja i min värld e 8.20 galet tidigt) för att jag skulle hinna med allt, göra det sista med tårtan och täcka den....tjaa de va iofs det jag skulle hinna till kvart i ett när Martin kom från jobbet men det tar banne mig tid med allt när man har barn, hann iaf inte med frukost innan martin kom. Snabbt i med bullarna (man har ju sån lyx när man bor i hus att man kan sponsra fotbollslaget här mer lite pengar så får man färska bullar i postlådan varje lördag...we like!!) Sen bar det in till stan och mot a6, födelsedagspresent, doppresent, mössa till skrutten och förhoppningsvis väggfärg om vi hittade nån skulle iaf inhandlas....När vi närmar oss och ser att det till och mer är fullt med bilar utanför siba så bådar det inte gott:/ Jisses vad folk där var överallt...det gick undan när vi handlade, på 2 timmar var vi på väg hem igen. Det var så tjockt med folk och malin klarar inte av alla idioter som inte alls går åt de hållet eller i vilken hastighet hon tycker dom ska..förstår inte det! Och lilla älsklingen vår tycker inte det är skoj när vi är där...så lessen, nja sålänge vagnen rör sig är det okej men råkar vi stanna lite blir han inte direkt överlycklig...han är alldeles för nyfiken och intresserad av omgivningen nu för att kunna slappna av och somna...så hem så fort som möjligt va målet:P 
   Väl hemma blev det pizza, soffmys och lite rivning av gamla tapeten i källaren. Och varför finns det inte nåt bra att titta på tv:n fredag och lördagkvällarna?! Det är ju då man vill sitta där o ha de mys...tacka vet jag på den gamla goda tiden när det va fångarna på fortet, sikta mot stjärnorna, små stjärnorna, 24 karat...ja för att nämna nårra exempel.... jaja bara att invänta "så ska det låta"=)

Söndag, igen. Men idag är denna mammman utvilad, pojkarna gick upp så jag kunde somna om för mig själv i 2 timmar, det är lyx! Nu ska jag strax dekorera min tårta. Den där tårtan har varit mitt helgprojekt känns det som:P Mina pojkar kommer nog spendera dagen i källaren o fortsätta riva tapeterna där...först var tanken att ha klar gillestugan till nästa vinter så vi kunde mysa vid brasan men sen är det ju jag o Martin som är i farten så det kommer väl va klart om senast ett par månader:P  I em kommer familjen Johansson på besök me..trevligt=) Nehe om man skulle ta o byta om på älsklingen min o mysa lite innan jag börjar..han e ju så förbaskat beroendeframkallande...Älskar så mycket!! 

Ett nyfött barn!

Det är som ett mirakel
när ett barn har blivit fött
- ut kom en liten mänska
som ingen förut mött!

Ett spädbarn är så vackert
och dess doft helt underbar.
Och det är nåt visst med blicken
som är sällsamt vis och klar.

Från den stund man tar emot det
blir inget mer detsamma.
För ett barn förändrar livet
för sin pappa och sin mamma.

Ett sånt hav av ömsint kärlek
som plötsligt väller fram
för detta lilla under
som ännu vägs i gram.



Ääääälskar denna dikten, så vacker!  Nej det är banne mig sant att inget längre blir detsamma, livet förändras så otroligt på ett ögonblick. Man älskar den nya lilla människa från första stund, finns nån man verkligen skulle göra allt för. Livet får en menig. Innan man själv va mamma så trodde man aldrig att det skulle vara såhär stort, att man kunde känna så mycket för den nya lilla människan. Man föreställer sig, men det går inte att förså, att verkligen inse hur man förändras som människa. Ett nytt litet liv som är helt beroende av en och älskar en gränslöst (nåväl finns väl nårra tonårsår man inte är så poppis kanske:P) Det är först nu när man har egna barn man verkligen förstår hur mycket ens egna föräldrar gjort för en, är mer tacksam nu än nånsin. Hur mycket ens föräldrar verkligen älskar och alltid varit där för mig... om jag skulle bli hälften så bra förälder som mina så är jag lycklig! Tyvärr finns inte mamma hos mig, saknar henne mer än nånsin nu sen Teo kom! Teo ja, han är verkligen meningen med livet, han är mitt liv och min kärlek till honom har ingen gräns. Kommer alltid gå vid hans sida, genom hela livet...hur han än väljer att leva sitt liv. Men först har vi ett ansvar att uppfostra och göra honom till en självständig och fin männsika!

HALL

Före

Efter

KÖK

Före

Efter

VARDAGSRUM

Före

Efter

Teo´s rum

Före

Efter

VÅRT SOVRUM

Före





Efter







BADRUM




GILLESTUGAN

Före

KVAR ATT GÖRA:

Alla rum: Byta dörrar
Gästrummet: Måla om snickerierna, måla om taket, måla om väggarna
Gillestugan: Riva väggen, måla om väggarna, lägga nytt golv, nytt tak med infällda spots, måla om braskaminen
"Salongen": Byta golv
Tvättstugan: Byta rum till den stora tvättstugan, nytt golv, måla väggarna, kakla

Ikväll blir det lite mys till csi..nybakta engelska scones, gott te och tända ljus!

Här är recept på supergoda scones

Ingredienser:

• 7,5 dl vetemjöl
• 0,5 tsk salt
• 1,5 tsk salt
• 0.5 dl råsocker
• 125 gram kallt smör
• 1 ägg
• 2 dl mjölk
• ägg och råsocker till pensling

Gör så här:

1. Sätt ugnen på 250 grader (varmluft)
2. Blanda vetemjöl, salt, bakpulver och råsocker i en bunke
3. Tärna smöret och nyp ihop det med de torra ingredienserna
4. Vispa samman ägg och mjölk
5. Blanda vätskan med de torra ingredienserna till en deg
6. Platta ut degen, cirka 3 centimeter tjock på mjölat bakbord och skär dem i trekantiga bitar
7. Lägg på en plåt med bakplåtspapper, pensla med ägg och strö över råsocker
8. Grädda tills sconesen får en gyllene färg, cirka 10-15 minuter
9. Njuuuut! =)

Måndag: Allt började måndagsnatten den 9:e november. Fick oregelbundna värkar under natten
Tisdag: Som senare avtog och stannade av under tisdagen. På natten kom dom tillbaka och var betydligt starkare, Martin tyckte vi skulle åka in till förlossningen men jag tyckte det var för långt att åka för att riskera och bli hemskickade igen. Han ringde iallafall in till förlossningen och jag pratade lite med en kvinna där inne, men vi stannade hemma. Försökte sova så gott de gick mellan värkarna.
Onsdag: Under onsdagen fortsatte värkarna, blev mer regelbundna. Martin jobbade eftermiddag så man va ju hemma själv hela eftermiddagen och kvällen, bara att hoppas det inte va dax att åka in än:P Han kom hem som vanligt vid midnatt och vi diskuterade lite om vi skulle åka in men jag ville gå och lägga mig, värkarna fortsatte.
   Vid halv tre ringde Martin in till förlossningen och dom bestämde att vi skulle åka in och ta en titt. Under bilfärden in (som tar 20 min)  avtog värkarna såklart, typiskt...satt verkligen o försökte känna fram dom så det inte kändes urlöjligt att åka in där mitt i natten. Till sist kom en värk när vi kommit in till stan, kändes lite bättre då:P Vi var inne vid 4 tiden o när vi kom in mätte dom värkarna, vilket fortfarande va få. Var säker på att vi skulle få åka hem igen=( Sen undersökte hon mig, o nix...ingen hemfärd där inte, jag var öppen 4 cm så vi blev inlagda på ett rum. Efter jag bytt om, vi installerat oss, vilat en stund, träffat dagspersonalen (och självklart kom det in en jäkla praktikant, en manlig i min ålder. Det enda jag inte ville med min förlossning va att ha nån sabla praktikant o massa folk, men när vi väl va där o han stod där tanig framför mig hade jag inte hjärta att slänga ut honom:/ så han fick va kvar...) så tyckte dom det var dax för mig att ha nån smärtlindring...fast jag tyckte jag klarade mig bra på andningen..men men dom vet väl bäst så jag hoppade i ett varmt bad. Va hur skönt som helst o sitta där en stund o ta det lugnt, sen hämtade Martin frukost till mig så satt vi o åt o tog de lugnt.
   När vi satt där i vår egna lilla värld kommer dom såklart in o tycker att det är dax för nästa smärtlindring. Jaja fine, vi testade akupunktur, man skulle egentligen ha en rand på magen men hon tyckte att jag va så pigg och tålig så jag fick i händerna, fötterna, i huvudet och mellan ögonbrynen (snyggt, not!) Mitt vatten hade inte gått än så hon tyckte att det var dax att spräcka hinnan så det hände något, då va kl vid 10-tiden. Hon hämtade den där mega virknålen o sträckte fram den till praktikanten ( oh noo!) Jovisst han skulle göra de, blev måttligt orolig när han inte ens visste vad han kände på där inne :S Men tack o lov lyckades han och allt forsade ut! Ett steg närmre o få träffa mitt barn=) Sen va det att stå upp med den där eva-stolen, jäkla tur dom har den annars hade man inte stått upp så länge:P Stod där en stund och barnmorskan o praktikanten va inne mycket o stod och pratade med oss. Under hela tiden kollade hon såklart bebbens hjärtslag, o dom va så fina så=)
   Vid halv tolv tiden ville barnmorskan sätta in värkstimulerande dropp så det hände nåt nångång. Det va bara att hänga med i svängarna, dom vet väl bäst tänker man, iaf gjorde jag de. Efter en stund, efter droppet var insatt då jäklar började det kännas, fram med den underbara, fantastiska, himmelska lustgasen! WOW sån skulle man ha hemma...det va galet underbart=)
  Efter en liten stund till så va jag helt borta, hade inga pauser mellan värkarna, och dom va otroligt starka ( tydligen så gör de jäkla droppet att värkarna blir både är starkare och mer intensiva) Och tydligen hade barnmorskan skickat ut Martin då för att han skulle få äta (märkte jag inte av). Gulle älsklingen hade värmt panpizza i micron, men den blev för varm så han sköljde den under kallvatten o slängde i sig (usch o örk) för att komma in till mig igen! Han var fantastisk under hela förlossningen, hade förvarnat honom att han skulle nog få sig en utskällning och trodde faktiskt att han skulle bli handlingsförlamad och inte alls va där så mycket för mig, men jisses, han var ett fantastiskt stöd och gjorde allt perfekt, han är underbar min älskade Martin!
   Ingen aning hur länge jag låg med sånna värkar men till slut avtog dom äntligen och det var dax...snart skulle jag få träffa vår skrutt! Satte mig upp och nu var stunden inne, den jag hade bävat för och inte alls sett fram emot! Men väldigt positivt överaskad blev jag när det inte alls gjorde speciellt ont (om man jämnför mot mina värkar i slutet innan) Bara o ta i o kämpa här jue=) Efter en liten kvart, kl 12.44, så var vårt liv här! Helt plötsligt hade han kommit, jag fattade ingenting...var detta allt!?  Varför hade man gått i nio månader o oroat sig för detta? Och nio månaders längtan och väntan var över. Vilken känsla när man tittade ner o såg en liten varelse i barnmorskans famn...var de där vår!? Hade vi verkligen blivit föräldrar!? Tänkte inte ens på att se vad det var för kön, va Martin som sa att det var en liten gosse. Men de visste vi ju redan...klart mamma o pappa vet vad som låg där inne:P
   Fick upp honom på bröstet...o jisses sån liten vit och slemmig varelse som kom i famnen...svårt att förstå att det är ens egen. Jag låg o tittade på honom, vårt mirakel och ser hur han andas in av det fostervatten som skulle ut. Han började andas sämre och barnmorskan slog lite under fötterna och gnuggade ryggen. Men hon tyckte att dom skulle gå iväg o se så han fick hjälp...så barnmorskan, min nya bebbe och Martin försvann och kvar där låg jag. Efter ett tag kom en läkare in och berättade att han fått vatten i lungorna och skulle andas mot ett tryck för att få bort det. Så han blev inlagd på Neonatalen. När barnmorskan sen va klar med mig så fick jag åka och träffa sonen.
  Där låg han i kuvös med en massa slangar överallt. Lilla hjärtat mitt då! Tog ut och satt med honom en stund, så otroligt mysigt. Vår son! Vi hade ingen aning om hur länge detta skulle vara...hur länge han skulle ligga här med alla slangar=(  Fick ta ett steg i taget...spendera kvällen inne i salen med vårt mirakel. Vi fick ett rum på förlossningen den natten. Åååh vad jag saknade honom den natten, blev inte så mycket sömn. Många tankar som snurrade och lyckan var total!!
     

Torsdag: Upp tidigt o in till hjärtat! Idag tog dom bort cpapen ur näsan, en slang borta...bara resten kvar. Blev betydligt piggare under  dagen, sån fin liten kille! Tuttade lite grann för första gången, men han hade en slang i näsan som man sondade in maten genom. Kunde inte göra mycket annat än att sitta inne i salen med honom.
Fredag:Idag slapp han kuvösen, blev lagd på en "vattenbädd". Vi kom från intensivsalen och hamnade på en "vanlig" sal. Blev av med kanylen han hade i handen och fick dropp genom. Fick tillbaka provresultaten på infektionstesterna, gulsoten som såg bra ut=) Började sitta i "kobåsen" för pumpning, värdelöst tråkigt! Men va gör man inte för lillhjärtat! Idag blev vi förflyttade till patienthotellet...ännu längre från älsklingen=( Ännu en dag av sittande på salen...
       
Lördag: Idag slapp han oxå vattebädden, fick ligga på en riktig madrass! Vi tog ett bad för första gången åhh va det va skön=) Gjorde hörseltestet som gick som de skulle. Blir piggare o piggare för varje dag...underbart att se. Dom där fåtöljerna o rummen kan man nu iaf! Men idag fick vi gå utanför salen med honom i sin säng, va inne lite på föräldrarenheten. Skönt o slippa sitta still i salen med alla dom andra. Idag fick jag ett suuuperfint halsband av min älskling:D
     

Söndag: Gjorde bilirubintestet, mycket piggare och mer vaken. Vi började prata lite om neo-hemvård med personalen där inne, som för övrigt är heeelt fantastiska!!

Måndag: De tog nya tester och dom såg så bra ut så=) Träffade en läkare och dom kollade igenom lilla älsklingen, han var så fin och välskapt så det gick bra! Idag fick vi åka hem på Neo hemvård, huuur fantastiskt som helst. Badade innan vi åkte så han va fin o ren=) Ofattbart att vi fick åka hem..med vår son. Känns som varit på sjukhuset i en evighet även om det bara var 4 dagar. Ljuvligt att få åka hem, umgås som en hel familj och ha honom hos en hela dygnet!
        

Neo-hemvård: Vi var inskrivna på neo i 16 dagar. Var inne på Ryhov för mätning och vägning ett par gånger i veckan. Växte bra som han skulle och det var underbart att få vara hemma och njuta hela familjen! Den 25:e ( då han skulle födas egentligen) så tog vi bort sonden...utskrivningen närmar sig:D Den 30:e november blev vi utskrivna från sjukhuset...nu börjar vårt "normala" familjeliv!=) ÄLSKAR!